Varför är allt så jobbigt?
Känns som om jag står på samma ställe hela tiden och stampar, kommer ingen vart. Jag uppmuntrar alla andra att kämpa på men var är min glöd? Jag finns där för alla att prata ut men när kommer min tid? När ska jag känna att jag kan sluta vara glad inför alla så att jag äntligen får vara sur? När ska jag få vara ensam och bara "vara"?
Inga pengar, det var löst men så flög det iväg...ska allt bara bli skit nu? 4 år har gått och vad har jag gjort av mitt liv? Inte ett skit, allt detta för att jag sumpade mitt sista år på gymnasiet, allt som gick så SATANS bra! Åhh jag vill bara få ett utbrott, skrika, gråta och slå på någon men då sårar det någon och då känner de sig besvärade...Gud!
kräk på allt och alla, skit och möööööög....
Jag vill bara få spy galla på allt o alla utan anledning, bara för att liksom. Och egentligen är det ingen som gjort ngt utan det är bara jag som trycker undan mina känslor så att det sedan till slut kokar över, och var är inte bättre att skriva av sig än här? Vill inte sätta någon annan i kläm för att jag förstör för mig själv. Speciellt inte min älskling, han ska inte få för mitt slarv, mitt oengagerade beteende. Inte han som drar upp mig från skiten om och om igen. Hjälper mig när ingen hjälp finns. Skämmer bort mig med kärlek och närhet när jag egentligen inte förtjänar det. Han som är "DEN"!
Jag är så missnöjd med mig sälv och allt jag gör, så himla pessimistisk, vem är jag att påstå för folk att allt löser sig, kämpa på, ni är värda så mkt mer?
Jag överanalycerar allt jag gör för att hitta alla fel...
Men har jag ändå inte kommit någonstans de sista åren? Har jag inte växt? Börjat se människor bra sidor? Inte låtit mig bli trampad på? Inte smörat för människor så att de vill vara vän med mig? Har jag inte blivit mer självsäker trots allt? Vågat tala ut och säga min åsikt? Slagit näven i bordet?
Jag tror faktist det... men trots allt detta så är jag så uppgiven...kan man inte bara leva i nuet och strunta i morgondagen?
Jag tror att jag håller på att bli vuxen :S
Känner att jag måste skriva här oftare.
Over n' out
Inga pengar, det var löst men så flög det iväg...ska allt bara bli skit nu? 4 år har gått och vad har jag gjort av mitt liv? Inte ett skit, allt detta för att jag sumpade mitt sista år på gymnasiet, allt som gick så SATANS bra! Åhh jag vill bara få ett utbrott, skrika, gråta och slå på någon men då sårar det någon och då känner de sig besvärade...Gud!
kräk på allt och alla, skit och möööööög....
Jag vill bara få spy galla på allt o alla utan anledning, bara för att liksom. Och egentligen är det ingen som gjort ngt utan det är bara jag som trycker undan mina känslor så att det sedan till slut kokar över, och var är inte bättre att skriva av sig än här? Vill inte sätta någon annan i kläm för att jag förstör för mig själv. Speciellt inte min älskling, han ska inte få för mitt slarv, mitt oengagerade beteende. Inte han som drar upp mig från skiten om och om igen. Hjälper mig när ingen hjälp finns. Skämmer bort mig med kärlek och närhet när jag egentligen inte förtjänar det. Han som är "DEN"!
Jag är så missnöjd med mig sälv och allt jag gör, så himla pessimistisk, vem är jag att påstå för folk att allt löser sig, kämpa på, ni är värda så mkt mer?
Jag överanalycerar allt jag gör för att hitta alla fel...
Men har jag ändå inte kommit någonstans de sista åren? Har jag inte växt? Börjat se människor bra sidor? Inte låtit mig bli trampad på? Inte smörat för människor så att de vill vara vän med mig? Har jag inte blivit mer självsäker trots allt? Vågat tala ut och säga min åsikt? Slagit näven i bordet?
Jag tror faktist det... men trots allt detta så är jag så uppgiven...kan man inte bara leva i nuet och strunta i morgondagen?
Jag tror att jag håller på att bli vuxen :S
Känner att jag måste skriva här oftare.
Over n' out
Kommentarer
Trackback
