Ja det har jag fått höra sen tidig grundskola...ALLTID. De enda gångerna jag verkligen visat engagemang var på gymnasiet...men var tog den vägen? Droppen är ju när en lärare bryr sig för mkt, varför inte låta mig vara, jag vet redan allt detta och kämpar gladeligen med att trycka undan min ångest och skuldkänslor. SLUTA! Livet är hårt, det vet jag redan mend et blir fan inte lättare av att folk lägger näsan i blöt. Låt mig få ha min fasad om glada, roliga Jannike uppe...det är ändå ingen som vill se sura o deprimerade jag. Så nu har jag fått skriva detta och kan återgå till mitt vanliga liv.

over n' out