Tömkörningen är en viktig del för mig, jag ser den som ett moment i hästens utbildning, som följer med sida vid sida av ridningen, ibland även ett eller två steg före. Där lär jag in sidvärts så att när man börjar känna på det uppe på hästen så är den redan välbekant med hur en skänkelvikning ska kännas.
Använder det också som sjukgymnastik, att frammana hästen till att jobba med gung i kroppen, söka sig framåt neråt och sträcka sin överlinje. Allt detta utan ett störande moment på ryggen, ryttaren.

Tömkörde ju Zorro enbart i 6 veckors tid i väntan på massageterapeuten Göran och att jag skulle få klartecken med hans rygg. Zorro gjorde fina framsteg då, blev bra mkt mer balanserad i galoppen och traven. Men den riktiga styrkan i galoppen fick vi inte ihop på banan.
Så när det var dags att rida igen och ihop med att Zorro vägrade ridas inne på banan så började jag rida ut och "bus"galoppera med honom. Den långsamma älgen började få lite fart under hovarna och fick plats.
Har bara ridit den senaste månaden och tömkörde för första gången på länge igår i samband med att jag tömkörde (och undervisade stallägaren)en annan häst i stallet. Han har lite jobbigt med att sträcka ut sin hals men efter Görans andra besök i tisdags så börjar där hända saker, han har suttit fast i manken i ett par kotor och igår var första gången som han verkligen försökte sträcka ut sin överlinje. Goodie!


Har tänkt ta riktiga uppställningsbilder på Zorro och skicka in till tidningen Equipage, där de låter Rolf-Göran Bengtsson och Patrik Kittel uttala sig om din hästs exteriör och hur den är att rida. Skulle vara intressant att höra vad de tror, han har ju en väldigt kort rygg som jag tror verkligen behöver stretchas genom tömkörning och dylikt.

Idag är det nog uteritt som gäller, blir skor på denna herres bakfötter igen, han blir alldeles för öm på dessa ridvägarna, är jobbigt att behöva begränsa sig för det.