Igår hade jag en dam i stallet som provred Loffsan, allt gick bra fram tills Loffsan gjorde sitt skutt i galoppen, ryttaren tappade balansen, hamnade lite på sidan, loffs hoppade till lite mer, blev rädd pga obalansen och det resulterade i en dam i sargen. Loffsan for som en tok i ridhuset med sadel och ländtäcke under magen, sliter sönder ländtäcket och drar av en stigbygel samt drar sönder mina favorit lädertyglar som nästan var lika gamla som jag. Men varken sadel eller häst blev skadade.

Ryttaren ville av förklarliga själ inte bli medryttare på Loffsan eftersom hon ansåg att hon var något för känslig för henne och hon var ngt för gammal för Loffsan.

Sedan hoppade jag upp för att Loffsan inte skulle ha detta i bakhuvudet hela dagen, hon var aningens skärrad. Jobbade lite i både skritt, trav och galopp...sen gick vi mot stallet.

Eftersom att det blåste halv orkan igår så flög ju allt omkring, däribland även hösilageplast, min dam verkade inte bry sig så värst men et tu tre så tar hon ett jätteskutt frammåt och sliter mig med sig vilket resulterar med en Jannike rak lång på marken och Loffsan på innergården. Jag trodde där ett svagt ögonblick mellan tårar, ilska och smärta att axeln gått ur led för jag kunde verkligen inte röra den, men tack gode gud så var det inte så. Men ja nu sitter man här med en väldigt sträckt axel/skulderblad/arm det känns ända ner till tummen...nice

Nacken fick sig nog en knyck den också för stel och spännd är den. Det ploppar lite "räligt" som det heter på skånska från axeln, J gormar på mig att inte röra den i onödan.

Blåslagen blev jag också, en extra armbåge fick jag i vacker marinblå färg även en accessoar på låret i fin lavendelblå...

Så kan det gå

Imorgon är det JULAFTON och jag hoppas fortfarande på snö